Rak som en Fura

Går det att återbruka kulturarv? Eller att ge saker som kasserats ett nytt värde genom att förändra dem? Får man ändra på gamla föremål?

I utställningen Rak som en Fura låter konstnär Ulrika Steijner Olsson återbruk av objekt, material och minnen undersöka vad förändring kan vara, med utgångspunkt i slöjd och hantverk. Hon har använt material och föremål som många känner igen, och kanske till och med själva har använt. Något som en gång varit användbart och välbekant: ett verktyg med ett praktiskt och rakt skaft, med ett tydligt syfte.

De flesta av verktygen och föremålen är gamla, och i vissa fall kan det vara svårt att veta hur de har brukats. Deras nya titlar kan dock ge en ledtråd till deras tidigare användningsområden.

Några av objekten har existerat under mycket lång tid och har slitits på och med. De har vårdats, kanske till slut gömts undan, men ändå sparats av någon som sett ett slags värde i dem.

En del verk är gjorda av ting som ingen längre vill ha – bortsorterade och kasserade, trots att de varit ganska nya, i vissa fall inte ens använda. Av dessa skapades serien Betula Tapete, som visas i utställningen.

Utställningens namn hänsyftar till att någon, eller något, står rakt och oförändrat. Uttrycket kan användas för att beskriva en situation där att falla rak som en fura innebär att inte ha kuvats – att vara obändig eller oförmögen till förändring.

Utställningen görs med stöd från Varbergs kommun.